mely

Nu ska jag berätta om i torsdags. Då lagade jag mitt första hål.
Jag som aldrig skulle ha hål, jag som inte ens trodde på det förän jag kom in till tandläkaren och han sa "jaha, idag ska vi alltså laga ettt hål".
Och när han stack bedövningssprutan i kinden insåg jag att det här kommer att bli obehagligt.
Trots bedövningen kändes det i hela käkbenet när borren kom djupare ner.
Jag frågade varför man var tvungen att borra bort halva tanden för att laga ett hål, varför kan man inte bara laga i hålet?
"Det är som att måla på en gammal och rutten planka" sa tandläkare Ingmar och skrockade förnöjt för sig själv för att han hade kommit på en sådan pedagogisk förklaring.
Sedan fick jag en glasmassa i min halva tand.
Jag tänker aldrig på att man får bananlack och inte kan äta på en timma efter ett tandläkarbesök så jag hade bara ätit en tallrik fil innan besöket.
Dessutom hade jag inte räknat med att halva min tunga skulle vara bedövad i två och en halv timma.
Det var ingen mening med att äta för hela matglädjen var försvunnen när jag inte kunde känna någon smak. Bara en stor fet tunga.

Jag ska nog önska mig en el-tandborste i julklapp.